|
Tahere Saffarzadeh
översättning : Sohrab Rahimi
Mina armar luktar en bruten damm Ingen storm förmår att sprida ut det frånvarande lövverket jag säger detta och träder in i trädens kyrkogård ( en tjugofemmintersattraktion från Iowa) igenom bruna pelare och dörrar i filar passerar jag ingen hindrar mig för att fråga vem jag är och vem jag söker var sjukdomen ä var lämnade den ingen famn ingen dammingenjör ingen stenskrift för de döda ingen blombukett därför så smeker jag namnlösheten luften skymningens färger och dödens höga längder för att övertyga att ingen av dem är längre någon utsikt( har alltid varit kraftlös för att säga vad jag känner inför en utsikt ) mina armar fortsättningen av mina fötter i sina tafatta uppror kring nedsläckta trädens stammar slingrar träden med sina blå grön gråa ögon mot mig mina armar har murgrönans känslor jag undrar om min mor som är ledsen för att jag inte ens skriver en gång i månaden kommer att bli förvånad över att veta att mina armar har skapats till murgrönan. Värdinnan väntar på mig i sin bil på vägkanten och gnäller att dessa träd inte passar ens till virke. Jag vet att här har jag stannat en lång tid men hade jag sökt kondoleanser hos någon.
*** Dimman hör hemma i London rotlösheten hör hemma i mig på vintern ser turisten först dimman och sedan londonzoo och londontower eftermiddagar när jag återvänder till mitt rum på Ells court förstör dimmans avtrubbande väg minnet hos mina steg och jag vinglande knuffar kontorsbyggnader som trots sin stora kärlek till soliga kolonnier uttalar mitt namn fel * Londonborna lever med dimman och älskar med solen en dag när du strosar på perrongen med en längtan efter motorväg i dina ögon hör du folk tala till varann ” vilken vackert solig dag, inte sant? ” Du tittar uppåt och ser taket trycker ner ditt huvud
Lejon som leker med silverkanoner
De väcker mig varenda natt de steniga lejonen framför huset talar jag om jag är färdvägen för steniga kanoner deras kanoner är silverfärjade och deras andetag har volymen av skrik jag är rädd för deras klor de klor som kastar salvor mitt huvud har på mitt bröst nått tvivlets yttersta gräns vilken varma fuktiga brisen kommer att rensa mitt hud Läkarna frågar igen vad har du tänkt på under dagen? * men jag menar bara att lejonen de behöver inte titta på mig så ilsket eller ens bry sig om mig jag som varje kväll studsande går upp och stänger mina fönster och pryder min dörr med låset
nyheten från alla dessa år
min altan är lika bred som en grav gjord av sol och jord Jag sitter lika bred som en grav och väntar på att en förbipasserandes hand skall vara fortsättningen av mina händer och öppnar husets lås ljudet av en trött sko hörs ett vasst ljud av en klocka ur djupet av trappsteget har en gäst kommit för att säga även idag är det dystert väder även idag är det dåligt väder * i denna stillsamma tystnad har vännerna axlat ledan av denna nyhet vid striden av trappsteget även idag är det dystert väder även idag är det dåligt väder
مِه در لندن بوميست □
لندنيها با مِه ميزيند
شيرها كه با توپ نقره بازي ميكنند □
اما شيرها
خبر سالها □
در اين سكون سكوت آلود
|
