|
Mana Aghaee översättning: Sohrab Rahimi مانا آقایی ترجمه به سوئدی سهراب رحیمی
Epistel om mina skor
Jag knyter mina skosnören glömmer allt jag går och bankar mitt huvud mot höga väggar och lär mig av små rum att inte tänka stort. Min syster skriver kärleksbrev till framtiden Min mamma häller vatten bakom vår barndom (*) Jag lovar mig själv att aldrig återvända. Jag går vidare. I hemmet flätar jag dockornas hår i skolan blir jag bekant med svarta tavlan En revolution stjäl hela min rast. Jag går och köper nycklar för mina läppar jag låser mina slagord bakom mina tänder. Vinden tar med sig min slöja jag upptäcker att jag varit fånge i min egen klänning en kontinent lika stor som ensamheten själv har omringat mig. Jag går vidare. Far för oss till andra sidan vattnet och dör. Själv läser jag fortfarande ”Oldoz och kråkorna” (1) och köper returbiljett åt tågen. Livet sammanfattas med hela sin storhet i en enda resväska. Jag går vidare. I passkontrollen skriver en stum polis ut mitt sista utresedatum ur datorns minne. Röda lampor förföljer mig. I hotellets spegel stirrar en kvinna på mig i vars imma av andetag jag en dag kommer att försvinna Jag går vidare. Berlin reser sina murar mot migMoskva häller upp billig vodka åt migLondon bjuder mig på sina bordellerJag börjar så småningom inse varför de reser staty över friheten Jag går vidare. Nittonde hundradet går barfota på minor Världen ser skyskrapor i drömmen Jorden stirrar oroligt på flygplanens linjer.
(1) = en bok av Samad behrangi, iransk författare på 70-talet. (*) = Det finns en sed i Iran då man häller vatten bakom en resande för att han/hon skall återkomma oskadd.
كفش نامه
بند
كفشم را مى بندم
|
