Rosa Jamali

Översättning: Sohrab Rahimi

شعر های  رزا جمالی

ترجمه به سوئدی از سهراب رحیمی

تهران در بغلم

تهران در بغلم

 رو به احتضار

به ماده گاوی پیر می ماند که زوزه می کشد آرام و رام

تن اش را به موهایم می مالد

فردا لاشه ای ست که سپور خیابان جمع اش می کند

به لگد های ماده سگی پناه می برم

و جسدم را به خدا می سپارم.

برگرفته از مجموعه ي "براي ادامه ي اين ماجرايِ پليسي قهوه اي دم كرده ام..."

Teheran i mitt famn

Teheran i mitt famn

lutad mot döden

liknar en gammal kossa som vrålar sakta och säkert

nuddar sin kropp vid mitt hår

imorgon är en död kropp

som skyfflas av städaren på gatan

Jag söker skydd hos hundens kick

och lämnar min kropp till Gud.

زواياي اين قاب

1

سال ها از آنروز گذشته است

كه من به چهره ي پيرم در آينه نگاه مي كنم

سال ها ازآنروز گذشته است

كه من به ماسه هايي كه شكم داده اند بر تختم لو مي روم

سال ها از آنروز گذشته است

2

اين حكايت از مويرگ هاي دهليزي ست كه شما نمي بينيدش

3

اين گاو كه سالهاست از سينه ام مكيده است

و تنگ در قابم كه فرو رفته ام

4

مي دانستم كه توجيه اش آسان نيست

اين قاعده خلافِ جريان بود

و ما از ابهامات آن بي خبر بوديم

يك اتفاقٍِِ نادر

كه به قانون هاي طبيعي توجيه نمي شود

و ما در كتِ آن سال هاست كه مانده ايم

5

اين زمينِ عاريتي بخشي ازآن جزيره ي آبسكون است

فقدان دستي كه منجر به بن بست شد

و نقش هايي كه رسم شده بودند

براي ترسيم اين منحني به پرگار نيازي نبود

6

اسب هايي ست كه بي وقفه در خونم مي خوانند

آن اسب ها كه ياران خوني منند

اين شكل ها به شعاع آن منحني بسته اند

درخت ساكني ست

كه بر اشكوبه ها ريشه كرده است

7

نمي شد به بازي عقربه ها پايان داد

به ثانيه هاي شكسته برنمي گرديم

روزهايي كه در پي هم چيده ام

و اسب هايي كه از بازي من گريخته اند

8

حصيري كه روي آن خوابيده بودي

من به سكون اين خانه بدجور عادت كرده ام

چيزي كه قرار بود از مركز زمين دور شود

و ترا به من برساند

9

قرني از تو گذشته است

و ما كه در اين خانه مانده ايم ....

10

ابعاد گذشته تغيير كرده است

و اين منحصر به رنگ سقف نيست

حروفي كه ما را چون ساكنان اين سرزمين پذيرفتند

و چنانكه مجرمي از اين خاك گريختند

و ما به سكونِ اين شهر عادت كرديم .

Den här ramens vinklar

1

Många år har gått sedan den dagen

då jag betraktade mitt gamla ansikte i spegeln

många år har gått sedan dess

då jag avslöjas på de grus som

lutar mot min säng

många år har gått

2

denna berättelse är om labiryntkapillärer som ni inte ser

3

denna ko som  sedan några år sugit på mitt bröst

och jag som trångt har blivit intryckt i min ram

4

jag visste att dess förklaring inte är lätt

denna regel var ovetande om dess oklarheter

en sällsam  händelse

som inte kan förklaras av naturliga lagar

och vi har förblivit i skuggan av de åren

5

denna lånade jord är en del av denna ö

saknad av en hand som resulterade i återvändsgränd

för att rita denna kurva behövdes ingen passare

6

det finns höstar som oavbrutet sjunger i de hästar

som är mina blodsvänner

dess bilder beror på  krokens radie

det är ett stillsamt träd

som har byggt bo på vinter

7

det gick inte att avsluta visarnas lekar

vi återvänder inte till brutna sekunder

de dagar  vi ställt bakom varann

och hästar som rymt från mina lekar

8

den hlammatta du hade lagt dig på

jag har vant mig vid detta hus tystnad

saken som var på väg att avlägsna sig

från jordens mitt

och ta dig till mig

9

det har gått en sekel sedan dig

och vi som återstått i detta hus

10

tidigare perspektiv har ändrats

och detta rör inte enbart takets färg

de ord som accepterade oss som detta lands invånare

och som skyldiga rymde från denna jord

och vi vande oss vid denna stads tystnad.

تك سلوليِ ساعت

INDEX