|
Sohrab Rahimi, född 1962 i Iran, är författare, översättare och lektör, bosatt i Sverige sedan 1987. Han är medlem i Sveriges författarförbund och sitter i styrelsen för Författarcentrum Syd. Diktsamlingar
Prolog
Kära läsare! detta manuskript är ett sagolikt mönster från en egendomlig tid som likt impressionisterna väldigt abstrakt drabbats av cirklar en skicklig åskådare berättaren av upponervända vinklar och ofullbordade väntan en sorts ständig friktion flytande på grammatiska regler varken omtyckt av samtida ståndpunkter eller vidrörd av filosofiska organismer bara ett kortfattat förslag för mångsidigt glidande anslag över stjärnans yta mellan sol och myter som blir drömliknande, en bro det brev som går upp i rök mellan sladdar och färger.
------------------------------
Att förvisas till utkanten
en galax av ord på axlarna
och mellan sol och måne rulla på värnlös jord
------------------------------ Imorgon
Imorgon ett tillfälle då regn och resor delar poetens sömn mellan Teheran och surrealistiska terminaler då ögonen blir till ett vin för Borges skull vars läxor av tusen och en natt inte värmde Hans rakryggade plats är tom i denna vinkelns luft runt om och vid sidan av Firdosi då jag kan passera igenom på ett sätt emellan kackerlackor så att det inte blir kvar annat än bilden i bläcket i spegeln imorgon är det tillfälle då skrattet blir en hållplats i vidden av en mapp i huvudets vimmel vid sidan av himlens rader och denna rivna skjortas Josef…
Som en duva Som en duva ur tallriken som går vilse mot sömnen med en profetia anklagad till poesi överlämnad till tidens håligheter
en poet som är arbetare och i sitt modersmål klottrar en folkvisa på väggen passerar obemärkt och mörkt med en penna i skuggorna gömd.
En grön krona
Du ritar en grön krona och passerar sommaren i en långsam rörelse
i spegeln sjunger kråkorna om vindarnas rike sammanhängande dag och natt svart och vitt sjunger löven om vinden om våren om den sommar som aldrig kom om de rader som aldrig skrevs om de bladlösa grenarnas dagar
I nästkommande rader kommer tuppen att vakna och gala i dina andetag
en dag då Du inte finns kommer morgonen att stiga upp i dina alkaliska hårstrå.
Antika landskap Torkan glittrar och oceaner glänser mörker
Ta nu hårt i denna ärftliga melankolis segel! rotera den mot okända hav!
alla mina ord vänder seglet mot antika landskap
ett område av stenar vänder nordpolen mot upponervända dagar när orden går i repris och jaget går i väntans tider i ett avlägset minne vid sidan av en gammal död med ett komiskt leende mönster.
Avstånd
Tar sex stegs avstånd från svarta händer för att smeka min skepnad på stenarna.
vid sidan av mina ådror är mina ben tysta och de getingar jag andas ylar i mitt hår
Du passerade med svepningens tåg igenom allkemins städer och virade nyheterna i kropparna
Du var djupt sjunken i en bris från månen.
Men vid sommarens händer och syrets strypta lukt sjönk den dikt som var jag ner i alkoholens flaskor.
Snäll profet Här finns det ingen snäll profet som trär Jerusalem igenom en gemensam bro så att staden kan delas som tidningar mellan floder och vid sidan av brända kroppar är det en lunga som skakar i rispade käken.
Allting har tagit slut
Allting har tagit slut och ögonen har glömt ljusstakarnas doft nu återvänder vi mot den melankoli som har rispat sin geometri mot svalans lutningar som av trappor och regn och avlägsna ögonlock kallar på den kärlek som har regnat från kyrkogården.
Magneten av gömda broar Ett rep passerar mellan oss och magneten av gömda broar relationen av synen skakar i gardinerna min tunga har stannat stirrande i ögonen blir helt tystnad en ängel skottar sina fötter i väntan på varm paraply som skall falla i sömnen läppar har från uppvaknandet sprungit ända till graven.
Linje över natten Dina läppar multiplicerar vinet glasets vansinne i fotoramen en törstig Buddha mitt i myrstacken en flock av vita duvor lyser upp våra öar dikten passerade trösklarna fjäderns ansamling och duvans ankomst drog en linje över natten.
I en rymdlös rymd dagarna tillbringas i sjukhus och kaktusrummen i vita leder och den älgens horn som varje dag bugar inför blommor sånger morgontidningar och nybryggt kaffe luktar varken kavafi eller liknar Cezar vajejos dikter det är bara en konstig uttal av vilsna sparvar och kringresande ambulanser en hand postar huden till uppståndelsedagen resenären lindas mellan i tidningar du har varken en tandborste i fickan eller en biljett till månen inte heller en guidebok till resor eller en plattform för nedstigning i en rymdlös rymd.
|
